en bild som representerar ett minne, en handling, en mening
händelser som har skapat/skapar en till den människa man är idag

100 bilder

varje bild innehållande 1000 tolkningar


100x1000 bilder som kan vara jag

Har försökt styra bläcket mer.
Få den form som jag vill ha.
Har gjort 50 till, valt ut 6.

att göra avtryck

få intryck

att göra avtryck från mig

skapa, skapad, skapande, skapas

Det är en evig väntan...

på att bli vuxen
på inspiration
fram till den 25:te


...men gör nåt då.

Vi skulle ta skolfoto den dagen, efter lunch.
Jag hade varit ute hela rasten och lekt.
Mitt hår var rufsigt och där förevigades bilden av mig i tredje klass.

Med rufsigt hår.

Och psykologplumparna fortsätter...

Köpte bläck. härligt.
Gjorde bild efter bild.


Satte dit en del av mamma.
Hon finns med. Alltid.
Min egen psykologplump.

Min dotter, Ella, ska bli stark. Hon ska inte bli en sådan tjej som fnittrar åt allt och tvinnar hårteser mellan fingrarna. Hon ska bli mer. En självtänkande stark individ.

Jag vill inte att hon ska bära rosa kläder.

Vill inte att hon redan nu skall sättas i det facket.

Varför, mamma, kommer Ella hem som en marsmallow?

Att omsätta text till känsla till bild.....

.....är inte så lätt har jag erfarit idag.

Det var tips från coachen det, lät väldigt bra men ack så svårt.

Valde ut fem texter som jag skulle översätta i bild.

Skar itu mamma (förlåt mamma, var inte symboliskt)

för att ha något att arbeta på.

Målade med palettkniven, valde sedan ut

delar av målningarna som kändes relevanta.

När jag tog kort på detaljer i målningarna

började jag genast dra kopplingar till

psykologplumpbilder så kallat Rorschach test.

Gjorde några psykologplumpbilder innan

jag gick hem. Det kändes bra. Något konkret.

Har målat ett porträtt av min mamma. Mörkt och kallt. Distansierat. Känner jag så för henne? Ibland.
Tror det är känslor som fanns under en period för flera år sedan. Händelser som ligger och gnager någonstans, som fortfarande påverkar mig.
Samtidigt finns det någonting i bilden som är idag. En bild av mamma som överhuvudet med vakande ögon. För vakar gör hon eller snarare bevakar. Det stör mig inte längre, har lärt mig hantera det.


Varför har du det kravet på mig, att jag ska vara som du?
Jag är inte du. Jag är jag. Låt mig vara jag. Jag blir du.
Lägg inte dina begränsningar på mig!

Hon dammsög. Det gjorde hon varje dag. Det sista momentet var att dammsuga och kamma mattfransarna. De fick inte ligga i oordning.
Jag brukade tuffsa till dem direkt efteråt.

Vi hade de renaste och mest välstrukna kläderna på dagis.
Det hade personalen sagt.
Det lever hon på än idag, berättar för mig och min syster då och då.

Ja! Då viker jag ut mamma på nätet oxå.

Nej! Varför ska jag arbeta med fulhet? Jag känner inte att det ger mig någonting. Finns ingen anledning att fortsätta med det. Efter att ha gått igenom andra idéer som "konflikträdsla" och "identitetskonflikt" kom jag tillbaka till mamma och min tänkta film.

Under handledning i fredags kom vi fram till att jag skulle börja skriva berättelser om mig och min mamma som jag sedan kan bygga en gestaltning på.

Jag vill inte bli som min mamma (vem vill bli som ens föräldrar?) ändå hittar jag alltfler sidor av mig själv som liknar henne (förmodligen kommer jag också ligga och kamma mattfransarna när jag är 50).

Jag tror jag och min mamma har vad jag kallar tysta konflikter,dessa konflikter är dock inte särskilt allvarliga utan mest komiska, de ligger där och skaver ibland men vi låtsas inte om dem.

Så alltså kommer jag nu vika ut min relation till min mamma på nätet. Smaskigt.