Processen i bilder

en bild som representerar ett minne, en handling, en mening
händelser som har skapat/skapar en till den människa man är idag

100 bilder

varje bild innehållande 1000 tolkningar


100x1000 bilder som kan vara jag

Har försökt styra bläcket mer.
Få den form som jag vill ha.
Har gjort 50 till, valt ut 6.

att göra avtryck

få intryck

att göra avtryck från mig

skapa, skapad, skapande, skapas

Det är en evig väntan...

på att bli vuxen
på inspiration
fram till den 25:te


...men gör nåt då.

Vi skulle ta skolfoto den dagen, efter lunch.
Jag hade varit ute hela rasten och lekt.
Mitt hår var rufsigt och där förevigades bilden av mig i tredje klass.

Med rufsigt hår.

Och psykologplumparna fortsätter...

Köpte bläck. härligt.
Gjorde bild efter bild.


Satte dit en del av mamma.
Hon finns med. Alltid.
Min egen psykologplump.

Min dotter, Ella, ska bli stark. Hon ska inte bli en sådan tjej som fnittrar åt allt och tvinnar hårteser mellan fingrarna. Hon ska bli mer. En självtänkande stark individ.

Jag vill inte att hon ska bära rosa kläder.

Vill inte att hon redan nu skall sättas i det facket.

Varför, mamma, kommer Ella hem som en marsmallow?

Att omsätta text till känsla till bild.....

.....är inte så lätt har jag erfarit idag.

Det var tips från coachen det, lät väldigt bra men ack så svårt.

Valde ut fem texter som jag skulle översätta i bild.

Skar itu mamma (förlåt mamma, var inte symboliskt)

för att ha något att arbeta på.

Målade med palettkniven, valde sedan ut

delar av målningarna som kändes relevanta.

När jag tog kort på detaljer i målningarna

började jag genast dra kopplingar till

psykologplumpbilder så kallat Rorschach test.

Gjorde några psykologplumpbilder innan

jag gick hem. Det kändes bra. Något konkret.

Har målat ett porträtt av min mamma. Mörkt och kallt. Distansierat. Känner jag så för henne? Ibland.
Tror det är känslor som fanns under en period för flera år sedan. Händelser som ligger och gnager någonstans, som fortfarande påverkar mig.
Samtidigt finns det någonting i bilden som är idag. En bild av mamma som överhuvudet med vakande ögon. För vakar gör hon eller snarare bevakar. Det stör mig inte längre, har lärt mig hantera det.


Varför har du det kravet på mig, att jag ska vara som du?
Jag är inte du. Jag är jag. Låt mig vara jag. Jag blir du.
Lägg inte dina begränsningar på mig!

Hon dammsög. Det gjorde hon varje dag. Det sista momentet var att dammsuga och kamma mattfransarna. De fick inte ligga i oordning.
Jag brukade tuffsa till dem direkt efteråt.

Vi hade de renaste och mest välstrukna kläderna på dagis.
Det hade personalen sagt.
Det lever hon på än idag, berättar för mig och min syster då och då.

Ja! Då viker jag ut mamma på nätet oxå.

Nej! Varför ska jag arbeta med fulhet? Jag känner inte att det ger mig någonting. Finns ingen anledning att fortsätta med det. Efter att ha gått igenom andra idéer som "konflikträdsla" och "identitetskonflikt" kom jag tillbaka till mamma och min tänkta film.

Under handledning i fredags kom vi fram till att jag skulle börja skriva berättelser om mig och min mamma som jag sedan kan bygga en gestaltning på.

Jag vill inte bli som min mamma (vem vill bli som ens föräldrar?) ändå hittar jag alltfler sidor av mig själv som liknar henne (förmodligen kommer jag också ligga och kamma mattfransarna när jag är 50).

Jag tror jag och min mamma har vad jag kallar tysta konflikter,dessa konflikter är dock inte särskilt allvarliga utan mest komiska, de ligger där och skaver ibland men vi låtsas inte om dem.

Så alltså kommer jag nu vika ut min relation till min mamma på nätet. Smaskigt.

Läs Lars Melins krönika i Lärarnas tidning nr17/2007
Snacka om konflikträdsla.

http://www.lararnastidning.net/ , klicka vidare på krönikor.

Nä, ingenting.

Det står fortfarande still. Jag behöver mycker tid att tänka, sen göra. Nu finns ingen tid att tänka. Skit.

Är det så här ungarna i skolan känner sig när de har 50 min bild i veckan och under den tiden ska det finnas progression. Skitsnack. Vem hinner utvecklas under 20 min effektivt arbete i veckan?

Och så är det studiedag på dagis idag. Skit. Blir ingenting gjort.

Letade fula saker på myrornas igår. Det var inte svårt. Men jag har ingenting emot myrornas, jag älskar att leta fynd på second hand. Dessutom är det roligt med fula saker. Vad skulle man göra i en värld utan fula saker? Det hade varit tråkigt.

Funderar på att göra en film. "Hur man startar en konflikt med mamma" ska den heta. Går ut på att jag går och klipper håret ännu kortare och sedan går och ringer på hemma hos mamma.

Det skulle förmodligen bli ganska underhållande. Hon tror att jag klipper håret för att motarbeta henne på något sätt. Galet.

När man var yngre, runt 13-16 hade man inga problem med att starta konflikter mad allt och alla som vuxen gör man allt för att undvika dem.

Hmm, måste komma på ett mindre tema inom konflikt.

Måste komma på vad jag vill arbeta med för material.

Hela livet är en konflikt eller konflikterna är livet

man kan verkligen hitta konflikter överallt och det är det som gör detta projekt så svårt för mig, jag kan inte välja. det första jag tänkte på inom ämnet var familjekonflikter, just nu ligger det ämnet mig närmast. Men när jag började skissa på det insåg jag att det blir alldeles för personligt. Men inre konflikter då? De strider som äger rum inom sig själv varje dag. Tänkte att jag kunde göra självporträtt då jag är i strid med mig själv. Efter en dag med självporträtt var det tomt. Nä fy f-n vad tråkigt att sitta o stirra på sig själv, det gör jag tillräckligt ändå.

Andra tankar om konflikt:
att vilja kunna, äga, vara
intressekonflikt
politiska konflikter
konflikt med materialen
starta en konflikt med någon- se vad det mynnar ut i
konflikterna i staden- arkitektur som motarbetar varandra
små konflikter i vardagen
"ful"-konflikten

Började istället fundera på "ful"-konflikten. När man arbetar med gestaltning i olika former väljer man oftast material och färger som tilltalar en. Eller jag gör det i alla fall. Tänkte därför att jag skulle välja att arbeta med allt jag tycker är fult. Många gånger blir det så att när man strävar efter att få det snyggt så blir det fult och när man strävar efter att göra något fult blir det oftast väldigt bra. Många gånger i konstnärssammanhang värderas fula saker mer än snygga. Fult är bättre. Tänker att jag ska undersöka fulheten i olika material. Leta fulhet. Kan saker bara vara fula eller är det sammanhanget som gör det fult?

Min fullista:

konstlad hudfärg (typ aprikos)
mintgrön
60-70-tals "funktions"-hus, skit i hur det ser ut bara det funkar
skinnsoffan med de bulliga formerna, fortfarande en klassiker
min klädstil i sjunde klass
stor, svart tjock-tv
pappersmappar med resårband
småblommigt
spegelväggar a la 80-tal
plastmattor och våttapeter- hittas i badrum
plastmattor som ska se ut som parkett, klinkers mm
furumöbler
friserade stackers pudlar (hunden alltså)
flyttlådor, praktiskt men fult
pygmérosor i kruka
mycket av julpyntet- som dukar med tryckta tomtar på

fula ord:
ras
politiker
bajskorv
sekret

Igår började jag göra en palett av "fula" färger, det var svårt färger blir oftast fula när de är i fel sammanhang. Blandade till mintgrön och aprikos. Gjorde ett självporträtt till, i äckelmint. Mådde illa av att stirra på den färgen. Blev ett äckelporträtt, äckelsanna.

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Måste bestämma mig, sätta ner foten.
Är sugen på att filma också men är rädd att tiden inte räcker till. Har ingen kunskap och ingen videokamera och min dator är en skitdator. Det är nog kört.