Har målat ett porträtt av min mamma. Mörkt och kallt. Distansierat. Känner jag så för henne? Ibland.
Tror det är känslor som fanns under en period för flera år sedan. Händelser som ligger och gnager någonstans, som fortfarande påverkar mig.
Samtidigt finns det någonting i bilden som är idag. En bild av mamma som överhuvudet med vakande ögon. För vakar gör hon eller snarare bevakar. Det stör mig inte längre, har lärt mig hantera det.
Varför har du det kravet på mig, att jag ska vara som du?
Jag är inte du. Jag är jag. Låt mig vara jag. Jag blir du.
Lägg inte dina begränsningar på mig!
Tror det är känslor som fanns under en period för flera år sedan. Händelser som ligger och gnager någonstans, som fortfarande påverkar mig.
Samtidigt finns det någonting i bilden som är idag. En bild av mamma som överhuvudet med vakande ögon. För vakar gör hon eller snarare bevakar. Det stör mig inte längre, har lärt mig hantera det.
Varför har du det kravet på mig, att jag ska vara som du?
Jag är inte du. Jag är jag. Låt mig vara jag. Jag blir du.
Lägg inte dina begränsningar på mig!
3 kommentarer:
jag tycker att ditt projekt är så spännande. du är modig som vågar ta i dom här sakerna!!
Lurigt det där med mammor. Gissar att det hör till rollen att stå till svars. Väntar på min egen dom...
Himla härligt det du gör!
Jag tycker också du är modig. Gillar din ärlighet
Skicka en kommentar